Fullmäktige är ibland det tråkigaste man kan vara på. När ledamöterna bara pratar utan att tänka, när de maler om samma sak hela tiden. När de kör samma band om och om igen. Då är det tråkigt. Men om det då finns något man själv kan tala om då blir det roligare. För jag kör ju aldrig bandet igen, talar aldrig utan att ha något att säga. Tänker alltid på vad jag säger och hur. I går fick jag inte den möjligheten bara för att det ämne som jag ville tala om var ställt som en fråga och inte en interpellation. Frågor i fullmäktige avhandlas enbart mellan frågeställare och den som fått frågan. Interpellationer kan alla ledamöter ge si in i. Och inte var det någon punkt på dagordningen som lockade mig till talarsolen. Så kan det bli.  Och inte lär eftermiddagens möte med revisorerna bli någon höjdare precis, revisorer brukar inte vara det ballaste. Det är nog bara att hoppas på morgondagen.