I gårdagens uppdrag granskning kunde vi se hur alliansens politik slår mot den som har oturen att vara sjuk. I det fallet slutade det med ett självmord. Hur många sådana ska vi behövas e innan en ändring kan komma till stånd. Givetvis är det bra att den som blivit sjuk får hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Men alliansens system som bygger på att man drar in möjligheten för den enskilde att försörja sig och sedan lämnar över till arbetsförmedlingen att ordna et jobb och till den enskilde att söka socialbidrag för att klara sitt uppehälle är ett inhumant system som inte hör hemma i Sverige.

För några år sedan blev jag sjuk vid en utlandsvistelse i USA i sängen jämte mig på det Amerikanska sjukhuset låg en man som var tvungen att ha en syrgasmaskin för att överleva. Mannen hade inte råd att köpa en och heller inte råd att ligga kvar på sjuhuset för att få tillgång till deras maskin. Han var således tvungen att åka hem medveten om att hans liv skulle förkortas eftersom den hjälp han behövde inte gick at få därför att han inte hade tillräkligt med pengar. Ett oerhört ovärdigt system som vi inte skulle acceptera i Sverige. Men nu börjar vi närma oss den situation där vi ser människor avlida i förtid för att systemet inte tar hänsyn till olika människors behov och deras resurser.

Det skulle inte förvåna mig om en borgerlig valseger i höst skulle leda till att man gör det möjlighet att avsätta de skattepengar som man i dag betalar till sjukförsäkringen kan avsättas till privata försäkringsbola i stället. Förtroendet för den allmänna sjukförsäkringen urholkas alltmer efterhand som fler och fler blir utelämnade från den. Så bäddar man för privata lösningar. Och med sådan lösningar torde den med förslitningsskador ärftliga sjukdomar m.m vara helt utanför samhällets trygghetssystem och hänvisad till socialen och därmed kommunernas kassa. En kassa som blir alt mindra för vart år som går. Ge oss en förståndig regering efter den 19 september.